Ligger i sängen nu & kikar på fullfrys, har vart med fille hela dan som alltid typ men vafan finns de att gö då? nä ingenting:)   har kika tv å gråtit en skvätt, blir lätt lite skavanker när man umgåtts över ett år hela tiden.. mycket som förändrats å man får en vana med allt liksom? & därför kanske inte allt är sådär super spännande osv längre om man säger så och den ena har större förväntningar en den andra å man blir inte lika försiktig med sitt beteende som man var i början & man gråter lätt över sånnt man inte ens skulle brytt sig om om man bara vart några månader med varann liksom, aa ni fattar..
tror inte heller att ja skulle klara mig ensam typ, har satt mig i ett slags beroende kanske man skulle kunna kalla det? att alltid ha någon att vara med och att alltid göra nånting annars blir ja hyper rastlös å blir ledsen över allt typ, önskar att de inte vore så? me ngår inte att gö ngt åt det nu när de redan är gjort å de beror kanske på att jag aldrig har vart ensam?.. hade alltid mina vänner och vi umgåddes jämt, sen blev de kille att vara med dag å natt (som dissade mig å sa att han va sjuk å tog evelina ist haha lite roligt nu i efterhand faktiskt) sen direkt efter de blev de nästa å direkt efter det blev det nästa å nu står ja här å är rädd för att inte ha något att göra en dag? haha ja har nog nå fel ja :)    

imorn är ja leeeedig så blir väl sova kika film slappa duscha städa osvosv:) skönt som faan.